Morgon klockan skrek som en tupp och jag for upp ur sängen med hår som stod åt alla håll, andedräkten som kunde fräta genom täcket och ringarna under ögonen som bara drog åt sig mer mörker. Snabbt snubbla jag ur sängen och ner på marken, kravlade mig åt badrumsdörren som stod på glänt med kläder emellan som fick dörren att vägra stänga. Jag drog bort kläderna och kastade dom mot den propfulla garderoben.
Badrumsgolvet var varmt då golvvärmen vart på i 4 dagar, snabbt drog jag åt mig tandborsten och tandkrämen, kände stråna mot mitt tandkött och tandkrämen som nu hade löddra upp. Jag satte på duschen så att dess kokande vatten for ut ur alla håll. Schampot pumpades ut i min handflata och blev masserad in längst inne i hårbotten. Rensade sedan ur alla produkter på kroppen och kasta en handduk om min dyngsura kropp. Rougeborsten som med dess lena päls från skrikande kaniner som smekte mina kinder och den kolsvarta mascaran som drog i mina fransar. Plötsligt hörde jag någon knacka stressande på dörren och en mörk röst som högt ropar igenom nyckelhålet “Jag måste in, skynda dig!” Jag tog snabbt ut håret från den tajta bullen och drog igenom borsten. Benan var sne och jag hade tovor kvar men jag behövde vara snabb, jag behövde låta honom komma in innan han blev arg.
Låset drogs upp och jag känner hur vinden från det öppna fönstret gör mitt hår torrare och torrare. Kläderna mamma lagt på sängen var inte det jag ville ha men jag drog på mig kjolen och blusen mamma köpt på en design affär. Jag hör steg som börjar närma sig, hela min kropp stelnar till och jag får inte ur mig ett ord. Någons iskalla fingrar drar genom mitt hår och börjar kamma det. Jag andas ut och ger henne rosetten jag själv valt ut för en gångs skull. Hon sätter fast min lugg med rosetten, kysser min kind och går sen ut ur rummet och bort mot köket.
Mina fötter gick ner mot marken och jag kände hur min mage gnagde i mig, det var som att den skrek på mig att gå till köket. Men min hjärna stoppade mig snabbt, min mage och min hjärna var inte överens men mitt hjärta sa till mig att gå ändå. Jag klev in i köket och såg hur hon som precis fixat mitt hår och han som aggressivt hade bankat på dörren bara för att skrämma mig satt vid matbordet med varsin kopp kaffe. Hans kaffe var svartare än döden medans hennes va gyllenbrun nästan som en nygräddad bakelse. Mina fötter gick motvilligt dit och satte mig på stolen mittemot dem. Jag sträckte fram handen mot juicen men hann inte få tag i den innan hon frågade “sovit gott?” jag svarar inte utan tar juicen och börjar hälla upp. “Du svarar när vi pratar med dig!” sa han med en hög och bestämd röst. “Förlåt, ja jag har sovit bra tack för att du frågade” sa jag snabbt tillbaka och undviker ögonen som stirrade in i min själ. Det blev en lång tystnad tills jag hör honom säga “Du måste lära dig hur man beter sig mot vuxna”. Jag nickar på huvudet och vet innerst inne att inget jag gör nu kommer att kunna förändra det som snart kommer hända.
Innan jag hinner sluta nicka känner jag en hand som tar tag i mitt hår, jag känner hur golvet trycker mot min kropp och hör hur dörren smälls igen. Slagen mot mitt ansikte och min mage drog ut ett skrik ur mig, järnsmak i min mun och jag såg nästan inget. Han slutade och drog sig ut ur rummet. Jag kunde inte hålla inne mina tårar utan dem forsade ner på blusen och gjorde svarta fläckar som jag visste skulle gå bort men det gjorde ändå att tårarna kom snabbare och snabbare som forsande åar och floder. Mina armar försökte ta mig ut men det gick inte, jag var för tung och mina armar blev svagare och svagare ju mer jag försökte. Ögonen som blev tröttare och hjärnan som inte orkade tänka, allt slocknade.
Jag hör en ljus och fin röst som säger “gumman du har sovit i 2 timmar nu, är det inte dags att gå upp?” Jag tittar upp och ser henne hålla en vinröd fläckig handduk i händerna. Även om jag inte kom ihåg vad som hade hänt så kuna min hjärna gissa sig till det. Jag kravlade mig in i badrummet med smärta som kändes som tusen nålar i min mage, jag tittade på nån som skulle se ut som mig men den enda skillnaden var såren på läpparna, blåtiran på ögat och den spruckna pannan. Min hand drog över mitt ansikte och det sved, det sved så mycket men jag kände att jag förtjänade smärtan. Rouget jag satt på på morgonen var nästan borta av allt vatten som kommit ut ur mina ögon och mascaran låg överallt förutom på mina ögonfransar. Hon i spegeln följde varenda rörelse jag gjorde och då klickade det till i mig. Hon som står där med tårar kvar i ögonen, hon är förstörd. Inte bara hennes hud hade spruckit utan hennes själ också. Jag måste hjälpa henne, jag måste stoppa den som hela tiden förstör hennes insida genom att ta sönder hennes utsida. Jag visste bara inte vad. Vad skulle få honom att sluta? Tjejen i spegeln står helt still och hennes ögon stirrar in i mina. Vi håller den kontakten en stund sen bestämmer jag mig för att ta tag i saken.
Prosa (Novell)
av Truepoetry
Publicerad 2022-11-04 01:04
ej medlem längre
Fruktansvärt med våld i nära relationer. Hoppas du inte upplevt sådant. Mvh
2023-02-04