Jag bad min mamma
att såga ned alla träd
när stormen blev plågsam
Jag bad min mamma
att kräva tillbaka alla kulor
jag förlorade när vi lekte pyramid
Jag bad min mamma
att bränna ned dagis
så att jag aldrig mer behövde gå dit
Hon log mot mig
klappade om mig
och jag såg i hennes ögon
att mammor också är Guds barn
Fri vers (Fri form)
av Respons
Publicerad 2022-11-06 11:00
Anya
Jaa vi är bara människor....tänker jag när jag läser. Med fel och brister. En fin text med en insikt att mammor gör fel.
2022-11-07
Lena Staaf
Ljuvlig dikt fylld av kärlek och tillit! I barndomen är tilltron till de vuxnas förmåga gränslös. Sedan uppenbarar sig den bittra sanningen allt eftersom. Men då har också barnets egen förmåga vuxit.
2022-11-06
Solstrale
Stark paradox-metafor! Patosprosa med uppväckande reflektionens viktiga mekanism! Mycket skarpt och bra formulerat!
2022-11-06
Kajan
Väldigt fin text; visst kan man förvänta sig att föräldrar har superkrafter när man är liten och världen obegripligt i sin väldighet. Mödrar präglar oss mycket; oavsett om det är med sin frånvaro eller närvaro och här kommer jag att tänka på ”den goda viljan” .
2022-11-06