Varje dag äro sig lik
Ännu ett avsked, ett ofrånkomligt ansvar, ett livsöde ämnat enbart för henne
På denna jord, oavsett mognad eller beredvillighet, kommer man en dag att mötas
En kommer att se djupt in i hennes ögon och oombett ta emot hennes omfamning
Låta all rädsla för de kommande rinna ner i marken och bilda ännu en mörk pöl
Hon kommer att trösta med smekningar och kyssar samtidigt som hon vaggar dig till sömns under stjärnornas och månens lyster
Ta emot alla dina tårar som om det vore en gåva av allra högsta grad
Varje dag äro sig lik
Åh vad hon avundas sin vackra syster
Som enbart välkomnar livet
Likt solens leende bär livets dotter en fallenhet för hennes levnadslott
Hon kommer att välkomna dig till denna jord och det äventyr som väntar
Ta ens hand och leda en under de första steg man tar i sitt liv
Ingen fruktar livets dotter, ingen ropar till Gud om ännu en dag
Ur hennes hjärta strömmar inte förtvivlan, desperation och vånda
Då hennes hjärta är fyllt av skratt, förälskelse och lycka
Varje dag äro sig lik
Ännu ett hjärta blivit till is
Livets syster fördömer sin fader ännu en gång
Önskar att hennes mor hade skänkt mer av sin sång
Om så hade hon kanske varit befriad från denna smärta
Men vem skulle då, stå till svars för livets upphörande, om inte hennes syster
Aldrig förmå dödens dotter överlämna denna plåga, till hon med oändligt lyster
Fri vers (Prosapoesi)
av Ung och naiv poet
Publicerad 2023-02-28 10:29