hon stod lutad mot ett räcke på tredje plan
där hon lyckats undkomma den värsta trängseln
från sin plats blickade hon ut över folkvimlet
i den outhärdligt hektiska gallerian
som påminde om en myllrande myrstack
ögonblicket drabbade henne med en oerhörd sorg;
en smärtsam uppenbarelse
att det någonstans i mänsklighetens utveckling
måste ha gått väldigt snett
samtidigt bar hon på en livslång övertygelse
om att någonting i människan är heligt
och innerst inne visste hon ju så väl
att var och en av de där tusentals konsumenterna
rymmer ett helt universum
men från hennes plats där uppe vid räcket
liknade myllret snarare en cancersvulst
Fri vers av H. Hellman
Publicerad 2024-04-16 22:17