En ensamen människas
Värld är svår att handskas med
Hans vänner från förr
Är döda numera allihopa
Han är så ensamen
Att han har börjat
Prata med sig själv
Hans egna tankar utgör
De röster han tycker sig höra
Han läser böcker
För att söva sin ångest
Och kliva in i andra
Människors världar
I dem kan han glömma
Bort sin egen existens
Med igenkänning och medkänsla
Med böckernas artefakter
Kvar blir i hans värld
Hans ensamhet och de röster han hör
Som är svårt att åtgärda
Tillfreds med sin existens
Somnar han in om kvällen
Efter en dag med existerande
I andra människors världar
Imorgon är en annan dag
I en människas värld
Taleptox Skrev
Den 20240508
<+>
Fri vers (Prosapoesi)
av Taleptox
Publicerad 2024-05-08 06:16