ensam på havet
mellan dig och mig
flyter jag
med oändligt
avstånd
ett hav av
tid och rum
i tystnad styr
vi sakta mot
varandra
i drömmar
skymda av
vågorna
ser jag oss
tillsammans
vaknar upp i natten
i minnet av
närhet och
tillvaro
känner hur hamn
och öppet hav
blir till din famn
sedan länge har havet
skrämt mig
men som en våg
som förs till hamn
så förs jag
till dig
rädslan övergår
till tryggheten i dig
den spelar ut sin roll
och blottar en
svaghet i skugga av
din stolthet
dina ord blickar
och leenden
din beröring
ger mig lugnet
jag inte visste
att jag saknade
du lyfter mitt
ankare
slå ditt segel
Fri vers (Fri form)
av Asgeirr Immanuel
Publicerad 2024-09-25 22:00
Eva Langrath
En dikt som andas hopp.
2024-10-11