Du och jag är fortfarande något mycket mer och större
djupt där i mitt innersta inre
absolut… kanske är du nu endast en bedårande fetisch
som fortsatt förtjänar min dyrkan
att bara kunna drömma känns ändå som ett omotiverat
och alldeles för hårt personligt straff
nu när jag inte längre kan se dig höra dig röra dig
eller känna din lena hud och din doft
men vem ger mig nu egentligen rätten att fortsatt sörja
mina egna otaliga och fatala misstag
så konsekvenserna är givetvis mina egna att hantera
det var ju faktiskt jag som valde att lämna… oss
Copyright © AndLou
Fri vers (Fri form)
av AndLou
Publicerad 2024-09-26 09:58