Min levnads sträckning, snart tilländalupen,
har målets snöre spänt framför mitt bröst.
Den sträckan har ju gett mig mycken tröst,
trots att jag många gånger bitskt blev nupen.
Än sprungen fort, ömsom i saktmod krupen
har sträckan fyllts med lidande och lust.
I alla riktningar, från väst till öst,
blev gallans gift med druvans sötma supen.
Nu har jag nått till levnadsbanans höst
och Karon står beredd vid strand med slupen
att föra mig till evighetens kust,
förhoppningsvis till Edens äppelmust,
till paradisets lustgård bortom djupen.
Min levnads löpning är tilländalupen!
Bunden vers (Sonett)
av Ulf Carlsson
Publicerad 2025-01-30 14:42