Älskade du.

Älskade du. Jag vet att det inte blev som du hade hoppats på. Den plats som för så många är fylld med glädje, vänner och vackra minnen blev istället början på flera års helvete för dig.

Jag minns hur du spänd av förväntan och väldigt nervös började din första dag i högstadiet. Troligtvis var alla lite nervösa för att börja i en ny klass och att behöva lära känna nya människor. Din nervositet grundades dock i något helt annat. Skulle klasskamraterna fortsätta att trycka ner dig, utesluta dig och berätta hur värdelös du var. Du hade förberett dig på att det kanske skulle kunna bli lite värre. Det blev dock värre än vad du hade förberett dig på. Allt eskalerade och skoldagarna blev snabbt alltmer påfrestande.

Nedvärderande ord, elaka meddelanden och utfrysning blev snart en del av din skoldag. Varje gång något gick bra och du var glad var några klasskamrater snabbt framme och berättade hur värdelös du var. I samma sekund slocknade gnistan i dina ögon. Alla gånger som du frågade vad du hade gjort fel utan att få något svar. Till sist blev det en sanning för dig att du inte var något annat än annorlunda och värdelös.

Du fick till tröst ofta höra att det var bra att inte vara som alla andra. Om de bara förstod, hur du gjorde allt i din makt för att passa in och vara som alla andra. Du ville inte berätta vad som pågick pågrund av rädsla och vetskapen om att situationen skulle förvärras. Många lärare var dock medvetna om vad som pågick men agerade aldrig. Det fanns dock en lärare som gjorde sitt yttersta för att hjälpa dig. Hon gav dig möjligheten att få en paus från allt som var så jobbigt. Hennes sällskap blev din fristad. Hon fick dig att inse att du kanske inte var så värdelös som många sa och som du själv trodde. En fantastisk lärare med ett obeskrivligt tålamod och ett oerhört engagemang blev din räddning.

Jag vet exakt vad du har gått igenom och hur du mådde, du är nämligen mitt lilla jag. Jag blir otroligt ledsen och arg när jag tänker tillbaka på hur mycket du har behövt gå igenom. Trots att det var många år sedan jag lämnade högstadiet så minns jag allt så väl. Det du utsattes för är långt ifrån okej och jag önskar så att du hade vågat berätta vad som pågick.

Det fantastiska är dock att trots allt mitt lilla jag behövde gå igenom så kan jag idag säga att jag mår bra. Resan har inte varit lätt men jag har kommit otroligt långt. Jag arbetar fortfarande med mitt självförtroende men idag vet jag att jag inte är värdelös. Även om min väg till målet kanske ser lite annorlunda ut än andras så vet jag att jag har precis lika stor potential. Jag är otroligt stolt över att du fortsatte kämpa och att du tog dig igenom den jobbigaste perioden i ditt liv. Tack, älskade du.