Jag tror att jag bor där, i den där större staden. I en efterlängtad vacker lägenhet med en takhöjd där lyckan har fritt spelrum. En lagom stor balkong där de växter jag valt ringlar sig, blommar och bedårar allas blickar. Jag tänker att jag sitter där i ett vindstilla ögonblick inför en utsikt som berör mig var gång den möter mig. Jag tror att mina kläder faller precis som jag vill längs med det som är jag. Det känns som om mina steg är lätta när jag möter mina omgivningar. Det finns många att hälsa på och många som vill ropa hej och fråga om allt är bra. Jag tänker att jag är omsluten och innesluten på ett sätt som inte kväver mitt behov av frihet och ensamma stunder. Jag möter havets sälta och svalka. Kan se att platsen på den solvarma klipphällen som jag kallar min väntar tom och ledig. Jag tror att en lång stund väljer att passera. Jag kan ana minnena som fäst sig i sprickor och vrår. Kan känna igen stunderna som om livet går i repris. Fantasin blir till verklighet och verkligheten blir till stunden som kallas nu. Jag tror att jag bor där…
Prosa av Elaine.S
Publicerad 2025-07-23 00:37
the apache kid
Elegant.
2025-07-25
animan
Jag tänker att den där doften är mer än så, kanske är den essensen av allt en stad kan vara för en människa som längtar.
2025-07-23
Max Poisé
känsla - är det ord som dyker upp när jag läser detta.
2025-07-23