Min mor, hon ville aldrig riktigt ha mig
Men hon hade inget val, inget "nej"
Det var så man gjorde på hennes tid
En kvinnas plikt var att ge liv
Min mor, hon ville inte riktigt ha mig
Hon hade inget val inget "varför" eller "när"
Men hon gjorde Gud glad ändå
En själ till världen, ett barn att få
En själ som kunde arbeta, bära sitt lass
Bidra med något, göra sin plats
Och kanske, när mor en dag blev gammal och svag
Hade hon i alla fall sin lilla försäkringsdag
Min mor ville inte ha mig hon hade inget val
Samhället viskade: "Om du ger liv, får livet ett mål"
Men hon födde inget efterlängtat geni, bara… lilla jag
Min mor önskade aldrig mig
Och ska jag vara ärlig
Har jag nog aldrig riktigt önskat henne heller
Hon älskade mycket i livet men inte min existens
Hennes sista barn blev hennes sista gräns
Det fick henne att vilja ta sista klivet
Inte se mig leva, aldrig ge mig livet
Men på sjukhuset fick de igång mina slag
Och här står jag en dramatisk, jävlig, envis plåg
Inte någon annan, ingen falsk fasad
Jag är mitt eget, mitt alldeles EGET jag.
Övriga genrer av Sandra.C
Publicerad 2025-07-23 15:16
Gunnar Hilén
Bibeln har så in i h...e fel. Inte barnets plikt att älska föräldrarna.
2025-12-06
S.A.I. Steve Lando
Vi övriga kan i alla fall skatta oss glada att du kom i livet. Mycket starkt och gripande även detta, med ett helt suveränt resultat: Dig.
2025-10-25
Max Poisé
Efter ett liv av reflektioner om sin uppväxt och sin relation till föräldrarna så kan jag instämma till vissa delar av din text. Den bränner liksom till och det finns där under skinnet, likt ett mantra som brusar upp då och då. Försöker förtvivlat inte vara bitter, men inser att många i den tidens generation bara skaffade barn, utan att förstå ansvaret. Bra text!
2025-07-25
Öknens Ros
Självutlämnande, stark.
2025-07-23