Ibland är det inte bara ord som rör vid oss utan skuggor. Och ibland lär vi oss – att de inte är våra.
Skuggor av händer finns överallt.
I luften. I vinden. I viskningarna.
Deras avtryck lämnar mönster –
mönster som fastnar i själar.
Men vissa skuggor växer sig stora.
De kliver in i ditt liv
och försöker ta din vackra själ.
Men de lyckas inte.
De kan bara trycka
mot det mjuka i dig.
Men själen lär sig.
Av skuggorna. Av händerna.
Och förstår:
inte alla bär en själ som din.
De bär bara sina skuggor
och försöker göra dig till en av dem.
Men de lyckas inte.
För du minns.
Och du lär dig.
Prosa av Diana.Sh
Publicerad 2025-08-05 16:12