Bild: Mina skapelser.
När dimman tyst kryper runt granens fot, och mossa täcker drömmarnas gamla sår, då tassar Vovo fram i skymningsrop, med jordens visdom gömd i varje spår.
Hon väver sömn ur nålar och fågelstämningar, för dem som vilar nära skogens kant, och tolkar hjärtats mörka, dolda tröst med runor inristade i rot och sand.
Har du vaknat med smuts i naglarna, och hört ett skratt där ingen borde bo? Då har hon smugit sig in i dina sagor, och lämnat spår där drömmar och verklighet spirar.
Så sov, men glöm inte skogens luriga låga – hon bär din längtan som en hemlig röst.
Bunden vers (Sonett)
av Jeflea Norma, Diana.
Publicerad 2025-08-14 14:32
Monika A Mirsch
Älskar dina tankar och din dikt - Tack!
2025-08-14