när vägen tar slut,
himlen rasat
och solen är försvunnen
har jag hittat hem
vandrat genom skuggor
och kritvita slingor
som överlevde svärtan
och fann
kanske är det omedvetet
att frustration blandas med glädje
och att ljuset ständig minner
om det iskalla
månvarven grundlägger paradoxen
att tiden egentligen inte rör på sig,
bara objekten omkring
har sökt,
lyft på alla hinder
och insåg att gårdagen bara betyder
när morgonen inte hittat hem
Fri vers (Modernistisk dikt)
av Max Poisé
Publicerad 2025-08-21 13:01
Lottie Ålhed
Ord och tankar Kanhända existensens villkor? Tjusigt oavsett.
2025-08-28
Anya
Tycker om den psykologiska touchen här. En inre dialog som tilltalar. Hittar man någonsin hem....undrar jag?
2025-08-23
Dolcehalit
Värdefull text!
2025-08-21
sphinx
Hej och hoho! Herr flundra undra om tiden är en fisk? För är den inte det, är tiden lika vilsen som den vandrar mellan raderna i texten. Ring flundran om du behöver hjälp med att hitta tiden igen... Och om nu författaren läser detta ska han veta att texten uppskattas!
2025-08-21