Döm inte människor utan möt dem med respekt och hitta din egna balans, den är tappad. Allt annat är att ställa Universum tillrätta i din egna snäva, begränsade syn.
De går bland människor med måttstock och lådor i hand,
mäter blickar, väger felsteg, antaganden med förvridet sinne
sätter ord på andras brister
innan de själva hinner, och även tala
De talar om sanning som om den bar dess namn,
men känner inte tystnaden eller bultande i sina egna bröst
För varje dom de fäller
blir dess egen skugga längre och längre
De ser synd i andras ögon men blundar
för den stora sprickan i sina egna speglar
Och natten viskar, gång på gång
Den som dömer utan att tvivla
han är den som fruktar sitt eget fall mest.
Fri vers (Fri form)
av Songbird
Publicerad 2025-09-05 07:55