Hon kollar sig i spegeln - räcker ut handen och vill heja
men det enda som händer är att handen möter den kalla spegelbilden
Vem är hon som står där?
Hon känns igen - hon finns ju där, det ser man
Varför står hon där?
Är hon hemma, vilse, glad eller ledsen? - det vet inte heller hon
År utan tårar från allt som sårar
Sår som inte syns - men känns i varje nerv
Svek från barndomens otrygga famn, svek från hela livets alla dagar
Men allt kan väl inte varit ett svek?
Hon kollar sig ännu en gång i spegeln, torkar bort fläcken som blev av hennes hand.
En trasig kvinna - en hel och ren spegel.
Ja det är ju så det ska vara!
Visa inget, tänk inte efter, känslan är inte sann
Hon drar ett djupt andetag - ser sig själv och viskar försiktigt hej
Spegelbilden viskar tillbaka exakt samtidigt
Spegelbilden ler mot henne - hon blir förvirrad
Hon försöker att le tillbaka, men det blir bara ett förvridet ansiktsuttryck
De tar tillsammans ett till djupt andetag - kollar varandra i ögonen och säger samtidigt
- Förlåt för alla svek, från och med nu ska jag ta hand om dig
Skapa | Skriva av ZaniamedZ
Publicerad 2025-09-13 12:41
Dolcehalit
Bra skrivet, och ett mycket fint avslut!
2025-09-13