Imorgon blickar jag ut genom fönstret, och tar mig ett djupt andetag. Sakta ser jag en fågels svingande vingar över skyn sänka sin silhuett.
Imorgon minns jag sammetslena ytor, silkeslena dagar, texturer. Ömt, lent, skirt.
Imorgon är drömmar om blomblad krispigare än någonsin. Busken utanför är mer cerise än vad jag sett innan, då och förut.
Imorgon läggs ett kalenderblad av minnesalbum från allt sött som strötts längs min väg. Sirligt, med formationer likt drömska tornar i rosa skymning. Allt från den pirrande, mjuka mandelkänslan av den godaste kakaokoppen,
till det stilla porlande, förlåtande regnet som bara droppat utan klander utanför.
En morgon av glädje, lättnad, lycka och frid är i sin fullaste möjlighet möjlig att skriva.
Jag plockade varsamt fram det gamla ihopsparade presentpappret, vecklade ut det med omsorg. Såg mig själv uppifrån litegrann som om jag vore placerad långt ute i ett litet ensligt charmigt gammal torp. Där kunde jag bara få sitta, låta tid och rum bara få stå still ett litet slag, bylta in mina morgnar i det där gamla sparade, och sedan för var dag försiktigt öppna- för att ge mig själv just den presenten jag så innerligt har önskat.
Fri vers av Drömmar och tacksamhet
Publicerad 2026-03-17 20:30
Bengt J Malmsten
Lätt, lite lekande, formar Du en positiv text. Och gör det med inslag av allitteration. Snyggt!
2026-04-07
Blomma-Stjärna
åh, energin i den här texten gillar jag mycket, påminner mig om våren, om nystart, nytt hopp!
2026-03-20