Sorg är lite som årstider.
Den dagen hon tog sitt sista andetag och lämnade jorden
förvandlades allting till den kallaste vinter.
Mörkret föll så plötsligt,
som om allt ljus täckts över av djup, isande snö.
Smärtan fick världen att stanna upp.
Du orkade inte lämna huset,
orkade knappt andas.
Dina tårar hittade ingen ände,
och allt du ville var att försvinna in i sorgen.
Men så småningom kommer våren,
nästan omärkbart.
Det lättar lite, bara ett andetag åt gången.
Minnena med henne blir tydligare, varmare.
Som den där första dagen när vi var fem,
och jag skulle börja på ett nytt dagis.
Jag minns ännu dom första orden jag sa till henne.
”Min lillasyster heter också Nova!”
Och utan att vi visste det då,
blev det början på allt.
Det vackra med henne börjar mildra sorgen.
Ljuset sipprar in i sprickorna,
och sakta blir det sommar.
Du kan äntligen andas igen.
Tyngden över axlarna lyfter,
och för första gången på länge känns det som om livet börjar igen.
Hennes namn gör inte lika ont att tänka på.
Glädjen återfår sin plats i ditt liv,
och allt börjar nästan kännas normalt.
Men även sommaren har sina regniga dagar,
då himlen hänger tung,
och allt känns grått och avlägset.
Dagar då sorgens vågor plötsligt sköljer över dig.
När hösten kommer
börjar världen skifta färg igen.
Du känner en stilla oro växa,
som löv som lossnar ett i taget.
Och så blir det vinter.
Ett helt år har gått.
Ett år sedan hennes sista andetag.
Det slår dig hårt.
Inga ord kommer någonsin lämna hennes mun igen.
Inget rum kommer fyllas av hennes skratt.
Hennes planer,
hennes drömmar,
allt stannade där.
Men precis när det känns som att inget ska bli varmt igen,
kommer våren tillbaka.
Så som den alltid gör.
Och du minns att detta inte är slutet.
Döden får inte sista ordet.
Det finns något större än jordelivet,
något som fortsätter där smärtan tar slut.
Du påminner dig själv om att hon väntar där,
med samma sprudlande energi.
Och där kommer hon att vara kvar,
tills ni möts igen.
Fri vers (Prosapoesi)
av Tili
Publicerad 2025-11-19 04:40
Marita Ohlquist
En utomordentligt bra text att läsa och begrunda. Döden kan inte radera en människa som en gång var så länge någon minns namnet och minnena som finns kvar.
2025-11-19