Jag glömmer aldrig den föreläsningen.
Jag har däremot glömt engelsmannens namn.
Han hade forskat i många år på den djupt deprimerade
människan och hennes tidigaste barndom.
Där låg ett "brott" gömt. Ett avgrundsdjupt svek
som barnet upplevt som att han/hon dog
känslomässigt utan att det skulle ha talats om
och getts nån form av förklaring till.
Det kan ha varit moderns död. Det kan ha varit
att hon flyttade bort, blev inlagd på sjukhus
eller själv gått in i en depression och blivit
känslomässigt onåbar för barnet.
Av alla orsaker som finns till barnets starka
upplevelse är dock öppenheten runt det hela
det avgörande för barnets framtida möjligheter
att behandla saken...och slippa dess traumatiserande
följder...den egna depressionen.
Känslan "världen blir en bättre plats om jag dör"
är kommen av skuld och raseri över "sveket".
Föreläsaren menade att man kan se självmordet
som ett mord på den älskade, introjicerade bilden,
av ens tidigaste mamma.
Att tro att världen lider av ens egen ilska lär
uppstå som en "otänkt tanke" när "sveket" pågår
och att man på nåt sätt förbjudits att reagera.
Det lilla barnet kanske rent av saknar språket
och det vi kallar tänkande men inte förmågan
att notera, känna och lida av moderns frånvaro.
Att förstå att modern, som det i de allra flesta
fall handlar om, har ett eget liv som går snett
är för barnet omåttligt svårt att ta in. Mamma
sviker inte mig. Hon älskar ju mig.
Att lägga skulden på sig själv gör att det ändå går att
leva vidare. Till den dagen det känns omöjligt.
Vilket kan leda till tanken att enda utvägen är
ta sig av daga, dvs begå självmord...så
att världen förstår hur illa det var ställt
bakom de ogråtna tårarna och det stela,
förlamade yttre.
Självmordet är en tyst, explosiv hämnd.
Fortfarande har många svårt att förstå att depression
i grunden inte handlar om sorg utan om
ett svek, "ett psykiskt mord" vederbörande burit
och bär på med all den vrede och smärta
det finns däri.
Skulle man få se människan gråta kan man
vara glad. Gråt är det friskaste som finns
i en psykiskt trängd situation. Och den
människan kommer att ta sig igenom
sorgen. Att sörja är nåt som den djupt
deprimerade aldrig fått lära sig. Aldrig
kunnat. Aldrig fått...utan att bli skuldbelagd.
Under mitt verksamma yrkesliv frågade jag
alltid bland det första jag gjorde - när jag
fått veta vad som föranledde bönen om
hjälp - om vederbörande tänkte på och/eller
rent av planerade att ta sitt liv.
Det hade jag kanske aldrig vågat utan den där
föreläsningen.
Att genast visa man är beredd på att lyssna
till det allra svåraste lidandet, visade sig
vara en bra start på terapin. Att få berätta
SANNINGEN om sitt innersta är i längden
den överlägset bästa medicinen.
Jag har mött kollegor som mist fler än en patient
i suicid. De kände inte till föreläsarens namn
och tänkesätt.
Att inte få vara arg kan vara livsfarligt.
Övriga genrer av Gunnar Hilén
Publicerad 2025-12-28 20:29
Gunnar Hilén
Va bra. Tack för det.
2025-12-29
sphinx
Ska säga också att jag publicerade en dikt idag "Vargtimmen"- det är den stund när flest människor faktiskt skadar sig själv under morgontimmarna och följaktligen mår som sämst. Det kan också vara viktigt att veta för människor.
2025-12-28
sphinx
Det är förstås av största vikt att en sådan här fråga uppmärksammas. Bilden som målas upp är en av de orsaker so m kan finnas till suicid. Det finns mängder med andra orsaker. I den offentliga våden i Sverige är det standard att göra en bedömning av risken för suicid - undantagslöst (går inte in på hur man gör här, men om man är tveksam så frågar man vidare och ska konsultera kollegor). Det man ska ha med sig också är att detta är just bedömningar och det gör att bedömningen blir fel enstaka gånger. Även anhöriga eller närstående kan vara en del i att fånga upp denna problematik och hjälpa människor vidare. Det "räcker" med en fråga och får man ett ja-svar behöver man söka den hjälp som finns till hands. Inte lösa problemet i sig. Tack för att du uppmärksammar detta!!
2025-12-28