Hon valde aldrig tystnaden
den kom till henne som ett skott på bar himmel
en explosion
av bara hon
av bara sin egen spegelbild
Föll över henne som en beige trasa
och blandades med allt
till små suddiga fält av självt
knappt urskiljningsbara av blotta ögat
For utmed kanterna av det som var vackert
som en skog eller ett hav eller en bris av något slag
Hon satte sig ner och drog ett djupt andetag
Fri vers (Fri form)
av Hestia
Publicerad 2026-01-06 15:32