Det är en dag när världen står stilla,
när jorden slutat snurra runt solen
och bara månen finns kvar
och fåglarna i apeln
bryr sig föga om det kosmiska
utan pickar i sig fröna från solrosen
som om allting var
som allting alltid varit
och alltid skall fortsätta vara.
De vet inte
att kärleken inte är evig
och att talgbollar kan ta slut
och skulle solen slockna
bleve det svart och kallt
men ett sista kvitter är det ändå värt
för livet är härligt
när man möts vid ett fågelbord
eller i famnen hos en älskad
och minnet av det underbara
må vara det som etsar sig fast
innan slutet, eller vad som än väntar.
Älskade fåglar, älskade måne!
Älskad vare du
som kom i kärlekens namn.
Fri vers av Peter Olausson
Publicerad 2026-02-06 11:13
Filosofiskan
Som ett ackord vars ansats dröjer sig kvar, är orden du skapat i denna poesi...
2026-02-07
lodjuret/seglare
Ibland är det så skönt att själv kunna vara som naiv, gilla andras oskuldsfulla texter eller som falla för den sortens lättsamma musik eller en bok med naiv konst...
2026-02-06
Sparvögat
En mycket vacker lovsång till kärleken ~ som vilar i en älskads famn eller så ett möte vid fågelbordets rand…
2026-02-06
Marita Ohlquist
En fin text med ett fantastiskt avslut.
2026-02-06
bohemen
Denna dikt känns skön.Vi kan glädja oss både åt folk å fåglar...
2026-02-06