skalets yta
var spänd
inte hård
bara beslutsam
och handen darrade när den rörde vid den
nageln gick in
kort stöt
spåret brände kvar
omöjligt att ta tillbaka
och huden kändes som om den minns varje beröring
det luktade genast
inte frukt
utan löfte
som sved i näsan
och drog med sig något in i bröstet
vi stod stilla
för länge
som om varje rörelse
kunde avslöja
det redan synliga
och kroppen ryckte till av väntan
luften slog mot bröstet
kort, oväntad
jag drog
inte av
bara bort
lager efter lager
hinna efter hinna
försenade allt
och varje drag kändes som en liten stöt genom fingrarna
det vita satt kvar
klängde
inte ombett
inte släppte
jag pillade ändå
tog bort
det som alltid märks
och handen hoppade lätt
över skinnet
över köttet
som om den minns mer än hjärnan
klyftorna tryckte mot varandra
inifrån
ville ut
visste inte åt vilket håll
en sprack
minst ljud
precis där trycket var störst
saften stänkte
varm, klibbig
mot handen
mot huden
och varje droppe drog efter sig
ett minne av närvaro
som slog mot bröstet
du såg
inte på frukten
utan på hur den öppnades
ögon ryckte
som om sättet
var viktigare
än resultatet
och jag kände rörelsen av blicken mot min hud
vi delade inte
höll varsin del
för länge
som om tiden
kunde mogna
ytterligare
och våra händer glömde nästan
att släppa taget
det finns frukter
som inte blir dåliga
bara för öppna
skal går att slänga
klyftor går att torka
men lukten
sitter kvar
i huden
handen minns
formen
av det
som aldrig åts
och bröstet minns
hur värmen slog tillbaka
mot huden
Fri vers (Fri form)
av twintra
Publicerad 2026-02-18 13:25