Äntligen bryter ljuset fram
efter vintermånadernas grå och kalla tvång
Marken vaknar, mjuk och tam
och i bröstet sjunger ett igenkänningens sång
Livet vill så mycket nu
sprida sig åt alla håll
på en och samma gång
Timmar flyger, dag blir till natt
men längtan är för stor
och våren alltför lång
Du saknas mitt i allt det här
i blommornas doft och i det ljumma ljuset
Det gnager där det alltid är ett tomrum kvar
trots att naturen brutit ruset
Men våren lär oss detta väl
att ingenting förblir i vintermörkrets grepp
Att även en förkrossad själ
kan hitta nya stigar, ta ett nytt och djärvt kliv framåt
Så ja — det ska gå!
Det vet vi båda
du och jag och vårens vind
Nya spår att gå
och sakta, sakta
återvänder sommartid
Fri vers av Måsliv 2.0
Publicerad 2026-03-21 18:34