uppluckrad mark
från hovar i språng
som en kil genom luften
jag krossade berg
flåsande andedräkt
kokande het
mina händer trevade vid höften
ett klingande ljud
det lät som stål
eld som sprutar
sprucket fjäll
vandrande på en stig
klädd i blommor
blommor av plast, det luktar som hemma
med en läderrem vid höften
den var lite för stor
lappen satt fortfarande kvar
slottets portar vidgades i sidled
under armen vilade min trofé
där ute skrek en fiskmås
det är dags att ge sig av
bergen får allt ge vika
Fri vers (Fri form)
av Lovisa110
Publicerad 2026-04-01 23:09