Varje natt lämnar min själ
min sömntunga kropp
svävar
hovrar
ryttlar som en vråk
över allt det som är mitt liv:
det ljusa
det mörka
det obegripliga.
Nattens jaktmark är full av
skygga skuggor
undflyende insikter
och eldögda drömmar
jag inte förmår kännas vid.
Mina tre inkarnationer samlas
under mitt världsträd
som systrar, som nornor
och rådslår om historieskrivning
och framtidstro.
Fri vers av Rafmagn
Publicerad 2026-04-29 14:06
Kungskobran
I drömmens djup finns både glädje och stup tills man vaknar upp igen till den profana verkligheten
2026-04-30
rukkanen
Fint skildrat om livets innersta väsen. Födde upp två ormvråkar i en annan tid. De båda kom när jag ropade och blev så småningom hett nyhets stoff.
2026-04-29