Ett osynligt gruskorn
Mina ögon fyllda med tårar. Jag stirrar djupt in i dig men du märker inte av mig. Jag kan bulta med knytnäven tills knogarna blöder men du hör aldrig mig ändå.
Mina rop på hjälp fångar ingens uppmärksamhet. Ingen hör mig. I ett rum fyllt med folk jag älskar står jag ensam.
Se på våra ögon. Se på vårt mörkbruna hår.
Ta tag i mina händer och lyssna på mina ord. Sparka snälla inte bort mig som ett osynligt gruskorn. Låt mig inte bli en del av vägen alla trampar på.
Håll mig ömt så som när jag fortfarande var liten. När du såg våra ögon och vårt mörkbruna hår.
Ta mig tillbaka till den tiden
när jag i ett rum fyllt med människor jag älskar inte behövde slå tills knogarna blödde.
Snälla lyssna på mina tysta rop.
Låt inte ögonen vi delar fyllas med tårar.
Fri vers (Modernistisk dikt)
av Alida-Hanna
Publicerad 2026-05-09 21:31