Tysta steg längs gatorna i en annan form
Vacklar fram som av skador
En vilsen själ i den ljusa vårnatten
Gråter tyst så ingen ser eller hör
Hur sargad hennes själ har blivit
Vem var hon som gick där i natten
Vem var hon vars tårar föll så stilla
Det får vi kanske aldrig veta
Men även om vi inte vet något om henne
Ekar stegen efter henne kvar
Djupt inne i våra egna tankar och hjärtan
Fri vers av Maria Sundelin
Publicerad 2026-05-13 09:49
Marita Ohlquist
En fin text om att känna medmänsklighet.
2026-05-13