Ukraina)“marknadsförings?statement” för fred, för Ukraina, för människovärde.
Kampanj för fred: Det vi vägrar acceptera
(koncepttext / antikrig /
De säger “scheci deras horor bättre än våra”
som om krig vore en marknad
och människoliv en valuta.
Vi vägrar den logiken.
I dementas krig
vandrar soldater utan minnen,
men världen minns —
ruinerna, barnens röster,
jordens tystnad efter explosionen.
De bältesprostituerade
är inte symboler,
inte metaforer,
utan människor fastspända
i någon annans beslut.
Vi vägrar deras utbytbarhet.
Ukraina står kvar.
Inte som en produkt,
inte som ett projekt,
utan som en mark där frön fortfarande gror
trots allt som brunnit.
Vårt budskap är enkelt:
Krig är ingen marknad.
Människor är ingen resurs.
Fred är ingen slogan —
det är ett ansvar.
Vi väljer att stå på den sidan
där framtiden fortfarande kan byggas,
där jord luktar arbete,
inte aska.
Scheman över en sönderslagen värld
De säger att ”scheci deras horor bättre än våra”
som om lidande kunde bokföras,
som om kroppar var valutor
och inte människor som frös ihjäl
i samma vind.
I dementas krig
vandrar soldater utan minnen,
utan framtid,
bara en karta ritad av någon
som aldrig sett marken brinna.
Och längs vägarna
står de bältesprostituerade,
fastspända i sina öden,
utbytbara i berättelser
som ingen längre orkar lyssna på.
Men Ukraina —
landet där jord luktar arbete,
inte aska —
bär fortfarande sina frön i fickorna.
De planterar dem i ruinerna,
i skyttegravarna,
i varje hål där en människa föll.
För fred är inte en slogan.
Det är en marknad utan köpare,
en produkt ingen vill investera i
förrän allt redan är för sent.
Och ändå —
någon reser sig,
någon sjunger,
någon håller en dörr öppen
mot en framtid som ännu inte finns.
Framtidens ID / den nya generationens framtid.
Trasig värld, lånad eld.
Jag bar en värld i händerna, tunn som glas, spröd som en lögn man viskar för att överleva.
När den sprack lät det som vinter i bröstkorgen, som om varje skärva ville minnas vem jag var innan jag lärde mig att gå barfota genom ruiner.
Du stod där — inte som räddning, utan som eld. En stilla låga som vägrade dö, en trotsig glimt i mörkret som sa att allt som faller kan tändas igen.
Så jag samlade bitarna, en efter en, och höll dem mot din värme. De började glöda, inte som förr, utan som något nytt: en karta över allt vi överlevt, ett ljus som bara finns i en krossad värld som vägrar ge upp.
Bunden vers av Jeflea Norma, Diana.
Publicerad 2026-05-15 09:34