Som det snurrar till i huvudet på föräldrar och de blir så där överdrivet positiva, optimistiska och egotrippade, alldeles bedövade, euforiska av en tung välfärd och allmänt förryckta. Deras extremt traumatiserade, förkrossade, svaga, annorlunda och radikalalienerade barn som slängs in i en mörk och fuktig skrubb i källaren och glöms bort med en alldeles självklar hängivenhet hos dessa idealföräldrar som skickligt håller färgen inför en totalt rubbad omgivning som är lika skenhelig och vilse den. Allting är så himla bra för det har Gud intygat. De fyra övergivna, förtvivlade och hårt härjade barnen i skrubben som kämpar för att komma ut ur sitt grymma häkte. Till slut sitter de med de andra degenererade olycksbarnen och trimmadmopedungdomarna i det mysiga cykelrummet och knarkar och tillverkar bomber att spränga och utplåna den falska idyllen och vuxenlikgiltigheten med. Heroin det gör gott för några lågstadieungar och i den lyckliga fristaden drivs numera en bordell dit ljusskygga män söker sig på nätterna. En kopiös bomb exploderar och ödelägger en stor del av det fantastiska radhusområdet men det är ingen som reagerar och bryr sig för det är Dallas på TV. Att några bisarra och urspårade ungjävlar knarkar ihjäl sig är ju deras problem. Sverige är ett bra land för det har minsann Olof Palme faktiskt påstått. Det blir en mycket populär fluga i Örebro att knarka ihjäl sig bland barn och ungdomar. Man begraver de döda kropparna i trädgårdarna för det är fullt på kyrkogårdarna. Några Jesushippies tågar genom stan sjungandes halleluja och folk kastar handgranater på dem. Mamma och pappa dansar omkring euforiska ute på gården efter alldeles för mycket otillåtna läkemedel och prisar Gud och halleluja samt grannarna som gör likadant. Hela Örebro dansar omkring tablettlummiga och lovsjunger Jesus och halleluja!! Björn Borg mot John McEnroe i den ökända finalen i Wimbledon 1980. De vuxna ser det som de vill se. Att .deras barn och ungdomar har väldigt allvarliga problem det
får bara inte existera. Psykotiska sammanbrott och skjutningar. Mordbränder. Äldre som utsätts för bedrägerier och förlorar sina livsviktiga besparingar. Självgoda hjärntvättade psykologer och psykoterapeuter som vilseleder traumatiserade och hjärntvättade patienter med obefintlig självkänsla. Samhällets fullständigt vansinniga stress. De omänskliga kraven på människor som går på knä. Präster, pastorer och andra kristna som går djävulens ärenden. Radhusområdet Paradiset som eldas ned och pappa som skriker: TYST JAG SER PÅ TV!! Det är Björn Borg som har matchboll. En ungjävel till som knarkar ihjäl sig med heroin och kokain. Som det snurrar till i huvudet på föräldrar när de blir så där odrägligt positiva, optimistiska, egotrippade, godtyckliga, sinnesrubbade, konstgjorda och svikande. Hur det blir en mardröm för deras barn och ungdomar som har börjat att stjäla bilar som de sen eldar upp. Hur Kungen och Drottningen kommer nakna och irrar omkring skyhöga på LSD, ecstasy och lustgas för att bevittna den nedbrända stackars före detta så berömda, stolta och vackra staden Örebro. Halleluja och pris ske Jesus!! Jag är 15 år gammal. Jag ligger i sängen och känner mig traumatiserad och konstig och liksom zonkad i huvudet men det är fullt normalt och ingenting att oroa sig för. Mamma är en känslomässigt avstängd sinnessjuk kristen robot men det är alldeles normalt det också och definitivt ingenting att oroa sig för. Jag flummar ut till Pink Floyd The Wall lite småhög på stesolid och vodka. Alla är så positivt inställda. Absolut inget kan gå åt helvete. Betongghettot Oxhagen är ett obeskrivligt bostadsområde inom ramen för det avskyvärda miljonprogrammet. Barnen och ungdomarna som antingen mördar varandra, begår självmord, eller råkar knarka ihjäl sig. Bomber som smäller av. Ingen orkar bry sig. Den otroligt underbara håglösheten, likgiltigheten och apatin är helt normaliserad. I Svartån flyter det omkring döda kroppar. Polisen som sniffar kontaktlim och sitter och flummar i sina bilar och på stationen. Vem orkar bry sig? Tänk positivt och härligt optimistiskt så ordnar sig allting per automatik! Matbutikerna som plundras. Ryssarna som anfaller hela Sverige med svärmar av drönare och missiler. Vi gömmer oss i kulverten under USÖ och lyssnar på The Stooges låt No fun. Barn som gråter och måste få kärlek och adekvat tröst. Att det var tvunget med ett storskaligt krig för att svenskarna skulle kvickna till, vakna och börja att bry sig om varandra. Vi tar varandras händer och ber en Fader vår. Bomber som slår ned i närheten. Aldrig förr har jag känt mig så här fullkomligt levande, vaken och närvarande i ett här och nu. Det är OK att visa sig svag och rädd, någonting som många av oss aldrig har varit med om.
Två föräldralösa och extremtraumatiserade självutplånande tioåriga flickor kommer och lägger sig i min famn och ber om hjälp med att bli till igen. Vi lyssnar på Led Zeppelin medan drönarna svärmar in över trakten. Statsminister Ulf Kristersson sitter i ett hörn och storgråter. Några äldre kvinnor som förbarmar sig över och tar hand om honom. Gud är i rummet,
för att vi äntligen har släppt in Honom. Tro, hopp, och kärlek är det enda som hjälper nu.
Prosa av Johan Bergstjärna
Publicerad 2026-05-20 17:34