Jag skrev denna dikt när hoppet svikit, när jag valde döden, men den avvisade mig och gav mig istället livets gåva. Från självmord till tro.
Dikten, med titeln (Från självmord till tro ) Stockholm, 2020,
av Anne Alex
Från självmord till tro.
Jag flydde från livet till döden,
genom mörka, månlösa nätter,
utan stjärnor som lyser vägen.
Havet kallade på mig,
jag gick på vattnet som Jesus Kristus, men jag sjönk ner till havets djup.
Jag såg varken måne eller stjärnor, hörde ingenting,
som ett foster i min mors livmoder, kastad av vågorna,
tills de kastade mig på stranden.
Där grät jag när min mor lämnade mig i livet,
föräldralös, berövad kärlek, vandrade i smärta och sorg.
Som vacker flicka lekte män med min kropp,
tog utan samtycke,
men jag kände aldrig en man som kände mina tårar.
Jag hörde kyrkklockan i fjärran,
dess ljus och kors starkare än månen,
som ett ljus för min själ.
Jag trodde på Gud och grät i Hans armar,
men jag är inte värdig att kyssa Hans sandaler.
Jag vet inte varför jag skriker,
är det ångern, förbannelsen, eller ett rop om helande?
Anden kämpar inom mig, som om den vill bli helad.
Visdomens röst ropar från höjden,
varnar för synden, ondskan, frestelsen –
med leenden och helvetets eld,
för att vilseleda och ta min själ.
Men frälsningens ljus väntar,
människosonen från Gud, som visar vägen.
Mitt hjärta är bräckligt, svagt, fullt av misslyckanden.
Jag har vandrat i syndens mörker, i sorg och falskt guld,
funnit helvetets portar, fylld av hat och rädsla.
Jag bär ett tungt kors, men jag kan inte bära det längre –
det värker av oförtjänt smärta.
Jag längtar efter morgonen,
men jag har fallit in i skam och mörker,
och jag är rädd för att möta mitt liv, min skuld, min död.
Jag vill inte längre vandra i bergen,
men skammen och ångern jag bär är för tung —
som havets vågor som slukar min själ.
Jag faller inför den Högste,
med ett svart hjärta som natt,
men se ljuset som strålar,
se den uppenbarelse som förvandlar all min smärta:
Människosonen står i ljuset,
med makt och eld,
söta ord som honung:
"Jag har burit din synd,
begraven den med kraft,
och nu är du fri."
Jag vaknar ur drömmen, skakad av skräck,
tar mitt svärd, min sköld, och flyr bort,
men om jag dör, vet jag min plats —
det som måste göras, det som är sant.
O Gud, förlåt mig,
om jag har syndat eller talat orätt,
låt mig bli renad av Ditt ljus,
och tro på den nya födelsen,
av Din helige Ande, som förvandlar mitt hjärta,
och ger mig kraft att vandra i Din nåd.
Copyright © Anna Alex
Fri vers (Fri form)
av Anna Alex
Publicerad 2026-05-20 19:24
Alexandra Maybeline Jovovich
Vad skadade du nacken benen vristerna min bloggvän Tracy skar höfterna så ingen skulle se men egentligen var det för hens familj gängvåldtog henne
2026-06-14
Anna Alex
Välkomna till er som lämnar sårande kommentarer. Jag vill uttrycka min ånger och be om ursäkt till den internationella konstnären Ebrahim Katto, ägare av Katto Galleri i Stockholm. Vissa kommentarer har varit kränkande mot oss och mot vår kollega, Abraham Isak, i samband med dikten "7 oktober". Jag vill förlåta de som har gjort dessa orättvisa kommentarer och hoppas att dikten, med titeln "Ljusets Psalm – En Hymn till Kärlek och Fred", ska bli en källa till välsignelse. Med vänliga hälsningar, Anna Alex
2026-05-23
Abraham Isak
Din dikt är underbar, och dina ord målar upp en vacker bild; ditt språk är otroligt gripande. Du är en sann konstnär. Fortsätt med det goda arbetet och lycka till.
2026-05-21
Anna Alex
God kväll, poesiälskare. Jag skrev den här dikten under en svår period, då jag funderade på självmord, men jag lever fortfarande. Jag vet inte varför jag valde döden, eller varför den förkastade mig. Men efter alla dessa år, tack vare min tro, har jag börjat förstå meningen med livet och min roll i det. Jag hoppas att ni, poeter och författare, kommer att uppskatta denna dikt – min andra på denna underbara webbplats. Med vänliga hälsningar. Anna Alex
2026-05-20