Bild:AndLou, äldre omarbetad text.
Jag har vandrat i kärlekens namn
fler gånger än minnet vill erkänna.
Sökt en hamn, en takt, en slutgiltig ro,
men byggt mina trygghet av löftenas spillror
och smaken av salt på läpparna.
Jag kallade det längtan.
Kanske var det bara en flykt i trasiga kläder.
En rastlöshet som talade genom konsten,
allt för att slippa höra tystnaden
när någon faktiskt såg vem jag egentligen var.
Jag var snabb att tända elden,
men snabbare att fly undan värmen
när den hotade att bränna min egocentriska fasad.
De försvann, en efter en.
Inte för att vägen tog slut,
utan för att jag medvetet slutade att gå bredvid dem.
Jag svek i de små valen,
i bristen på det enkla, ”Jag är här.”
Istället ströp jag syret, bit för bit,
tills närheten slutade att andas.
Det är människans märkliga paradox,
att törsta efter vatten i öknen,
men frukta källan där den springer fram.
Kanske var jag aldrig törstig.
Kanske var jag bara förälskad i själva sökandet.
Men nu ekar rummen av röster som en gång ropade mitt namn.
De bar min skugga tills den blev för tung.
Ja, jag hör fortfarande stegen nerför trappan,
ut i det obevekliga ljuset.
Kvar står jag med tomma händer
som självklart minns värmen av det jag själv släppte taget om.
Man lär sig till slut att den som alltid flyr
bara har ensamheten kvar att lita på.
För just ensamhetens möjligheter, de sviker aldrig.
Men i efterklangen av de gamla skrattens doft
börjar konturerna klarna.
Kärleken var aldrig en självklarhet, ingen känsla att finna.
Det var en närvaro att försöka orka stanna i.
Det jag sökte i andra var bara en spegelbild,
en desperat omväg för att undkomma mig själv.
Men speglar spricker om man lutar hela sin tyngd mot dem.
Och jag, jag har definitivt lutat mig mot ... alldeles för många.
Copyright © AndLou
Fri vers (Fri form)
av AndLou
Publicerad 2026-05-21 12:40
Dolcehalit
En sorglig berättelse om att kanske inte ta tillvara det som ändå finns närvarande. Fin bild. Bra gestaltat!
2026-05-21
Kungskobran
Stor tragik i denna starka berättelse. Fantastisk akvarell ,vem har målat den?
2026-05-21
Sefarge
En väldigt upp-öppnade skrivelse Skön-skör och glad/sorglig i ett sätt att lyriskt beskriva en vandrings-färd genom livet-Bravo till det! ;)
2026-05-21