Jens tar hand om sin dotter
varannan vecka
kör taxi
och ler i backspegeln
så att den krackelerar
Pappaveckor
och taxiveckor
som en vandrande annons för Fonus
men med några gram på fickan
ter sig livet ljusare
Faller sönder så lätt
det behövs nästan ingenting
för att glasyren ska spricka
På sätet bredvid
håller Maja hårt i sin första skolryggsäck
Handen är så liten
att regnbågsgnuggisen
knappt får plats
Arv och miljö
på väg till första uppropet
Ett leende pressas fram
Fri vers (Fri form)
av Åstrand
Publicerad 2026-05-27 10:41
La Magnólia
Jag får nog också instämma i J. Lindbergs ord annars blir det bara lite av en upprepning. Texten fångar och berör verkligen.
2026-05-27
Jacob Sjöstrand
Jag kan bara hålla med J.Lindberg. Sedan tycker jag du fångade/skapade en mycket stark bild med Maja och hennes gnuggis - då givet som kontrast till det övriga. Spinx tycker allt som oftast att någon sista vers här och där ska strykas. Tycker inte jag.
2026-05-27
J.Lindberg
En lågmäld och välhållen dikt där det vardagliga får bära en tung underström av utsatthet och skörhet. Bilderna känns naturliga snarare än konstruerade, särskilt raden om backspegeln som krackelerar. Jag tycker också om hur barnet får bli en tyst motpol till det mörker som anas genom hela texten. Stark utan att bli övertydlig.
2026-05-27
sphinx
Om en man som är rädd för att misslyckas. Glasyren är en finfin bild. Kanske dikten kan klara sig utan sista versen. Bra annars!
2026-05-27