Din blick, den är av sådant ljus
att om sinnet mitt än synes klart,
med mått och steg så väl försett,
ögat ditt, som allt berör, lodar mig
så mycket mer än famntags djup.
Men, om ebb och flod av blicken
din försmås, spegelblank, och
växlar falskt, blott ord, tömda på
din kärleks ljus, är allt som
jag förmår.
Ändå, tillit, är mitt lösen, att se,
sträva och förbli, min undran,
att strosa i ditt skimmer,
en hamn som är oss kär,
det, får bli mitt alibi.
Fri vers av Olof Lagerhorn
Publicerad 2026-06-03 09:07
Dolcehalit
Tycker om denna dikt, och speciellt sista versen. Snyggt!
2026-06-03
Marita Ohlquist
En bra och tankeväckande text med ett fantastiskt avslut.
2026-06-03