Människan sitter på höga hästar,
över allt liv som andas här på jord;
och tror sig själv härskarrollen bemästra,
att kuva andra genom handling, ord.
Som Satan drömmer hon om egen makt,
om rus i kraft, med trotsig, tät ton;
att tjäna himlen vägrar hon i akt,
hellre härska i helvetet på egen tron.
För njutning offras liv på blodig stig,
trots lidande och dunkla, mörka spår;
hon sår förstörelse och driver krig,
mot sig själv och hela världen hon rår.
Klokaste av jordens släkte sägs hon va;
en sådan intelligens vill jag inte ha.
Bunden vers (Sonett)
av Debian
Publicerad 2026-06-03 09:30
Jeflea Norma, Diana.
Jag gillar dina verk, de har alla en gemensam tråd, nästan den gemensamma tråden med August Stingberg i sonetten, att människan har glömt att hon är en del av livet, inte att hon leder det. Jag gillar hur, från ankungar till hästar, makttörsten – människan "drömmer om sin egen makt" förstörelse och våld – hon "offrar livet på ett blodigt sätt" och "för krig" självbedrägeri – hon kallas "den visaste av jordens ras", men dikten ifrågasätter om denna typ av intelligens ens är värd att ha. Det är en kritik av civilisationen: människan tror sig vara överlägsen, men beter sig som en art som har tappat kontakten med både naturen och sin egen själ.
2026-06-03