Jag ser mig i maskrosens sammetsmjuka blomblad
Men dras till parallella världar
När den skiftande vinden silkeslent smeker
Det skal jag har fått
Allt är möjligt och väggen
Finns inte bakom mig
Bara den fjärde
Iakttas av materian
Vars trådar leder mig
Att välja en enda väg
Liksom en vattendroppe som faller i havet
Vet den bara vägen till stranden genom att vara en våg
Förmågorna dras mot humanitetens spets
Obeskrivligt bärs vidare i tron på
Ett heligt slut
Fri vers (Fri form)
av Pellegrina Laureta
Publicerad 2026-06-03 23:53