Blankt har jag aldrig röstat hittills, fast det känns mer nödvändigt än någonsin att lämna in en tom valsedel. Ännu mindre än förr finns det något parti som jag sympatiserar med överlag. Hos samtliga råder somliga åsikter som stämmer tillfullo, och hos samtliga råder andra åsikter som går tvärs emot. Valkompasserna jag svarat på sägs visa vår relation. Inget stort parti får mer än 63% av mitt stöd - inget stort parti får mindre än 34% av mitt stöd.
Hur resonerar man bäst när man röstar? Bör jag välja dem som jag är starkast överens med på just de få punkter där vi vill se samma lösning?? Såsom främst V i vissa frågor men SD i ett par andra frågor, som vanligt smått paradoxalt. Eller bör jag välja dem som jag är minst motvillig till på de många punkter där vi tänker halvt om halvt (o)lika?? Såsom S som kan resultera i nästan vadsomhelst (samt C som låg sist hos mig, men tycks ha vänt kappan igen). Det förstnämnda sättet vore ju mer motiverande, om än också större risk för bakslag.
Brukar själv ofta vilja stödja dem som håller på att förlora, som motarbetas och får minst gehör i offentliga debatter. Men nu ser jag snarare att partiernas svagheter är ganska självförvållade. Likafullt har alla i stort sett samma drivkrafter : trygghet och lycka, frihet och ansvar!?!? Vitt vore värdigt, som reflekterar samtliga färgerna, kanske ännu hellre svartvitt.
Inget parti ser jag längre någon klart följbar linje hos (kanske inte hos mina egna värderingar heller..?). De flesta har ändrat inriktning utan att ändra ideologi. Allt oftare har de bytt åsikter som man vänder kappor ut & in - eftersom man tror att omvärldens omvälvningar kräver det. Några har skiftat danspartners blott för att få dela makten. Dem som verkligen ville decentralisera beslut, kan man se ivrigast söka återföra regin till staten - kanhända för att de själva har varit med ett tag och styrt ovanifrån??
KD:s idéer hamnar nu på min botten, bekräftar ett par valkompasser, medan 2018 låg deras förslag på min topp. M är det enda etablerade parti som jag aldrig har röstat på i något sorts val alls (trots att jag märkligt nog tycker Kristersson är mer lämpad som statsminister än de flesta personer). MP var jag rentav medlem i under ungdomen, men numera känns de vansinniga på flera fält om än vettigast på några. L liknar en kameleont som svänger runt och kan råka matcha exakt ibland, men alltmer lägger de sig utanför min (och andras) karta av universum.
Allt beror på vilka frågor det gäller i varje särskilt fall. Sjukvårdsköer är ju något annat än militärt försvar, även om de kan bli beroende av varann. Bostadspolitik bygger sällan på samma grund som kriminalpolitik, fastän de må låta sig flätas samman. Lösningen kunde varit ett parti som driver blott en fråga. Men det är ingen lösning, eftersom jag tycker varje potentiell regeringsbildare ska förhålla sig till hela samhället. Kommunalval osv är en delvis annan sak.
Övriga genrer (Essä/Recension)
av TrollTörnTrappan
Publicerad 2026-06-15 02:48
Cikoria Blå
Ja, tankarna snurrar även här. Bra formulerat.
2026-06-16
Respons
Klargörande om politisk förvirring. Men ditt hjärta kanske sitter till väster?
2026-06-16
Gunwale
Intressant, kanske främst tankarna i sista stycket!
2026-06-15