Vi såg mor dö
grå som avgas-snö
hon klädde oss –
nu klär vi henne
hon bar oss –
nu är det vi som bär
tungt
billigt
Ner i furu utan fanér
ej ek
men det ekade
i kyrkan från sånger
om broar över mörka vatten
jag missade sista versen
precis som mor
när saltvatten droppade takten
mot kalksten i för stora skor
sen kaffe med kaka
skakade hand med diakon
Sa tack
vet ej varför
Sen porten ut
till spriten
bort från allt
kom tillbaka
men aldrig riktigt hem
Fri vers (Fri form)
av Kennet E
Publicerad 2026-06-17 22:36
Jacob Sjöstrand
Att du kan skriva väl, därom råder ingen tvekan. Hur stroferna löper in i varann på ett snyggt sätt. Språket är lätt men effektivt. Inga onödiga krusiduller - utom möjligtvis "avgas-snö" som störde mig lite. Det är onekligen något speciellt att begrava en förälder - vad man nu än tyckt om dem. Jag tycker du här skriver såväl med en värdighet för själva akten, samtidigt som du med få ord berättar en historia bakåt, något om mor och hur hon kanske var, iallafall lite, så läsaren själv kan fylla i, något från dens erfarenhet. Något får vi också om protagonisten, det ligger liksom mellan raderna. Och Vi läsare får sitta en bit bak. I raderna.
2026-06-17