Skall jag verkligen behöva berätta det här för dig? Nu när du har läst den här texten som innehåller rena självklarheter, som du borde fatta själv och lösa utmaningar på egen hand, med hjälp av annan, så inser du hur självklart det framstår som.
Ungar skaffas för att det är roligt att leka i sängen
och barnet är då en biprodukt.
Barn skaffar du för att slippa umgås med dem,
det kan en lekmamma få göra, det är en anställd barnpassare.
Smått skaffar du för att då de sitter i barnvagnen
och ropar på det enda vis de kan,
genom att skrika och kalla på uppmärksamhet.
Föräldern tittar åt ett annat håll,
pratar med en annan vuxen
eller tittar och bläddrar i sin smarta mobiltelefon.
Ungar skaffar någon för att om de börjar skrika
i kollektivtrafiken eller i butiken,
kunna muta dem att hålla käften,
genom att ge dem bulla, kaka,
torkad frukt eller något drickbart
eller en egen smartphone att se barnvänliga rörliga bilder i.
Barn skaffas för att föräldern skall kunna
se ungen leka på visst avstånd.
Trots att en förälder har och bär ansvaret
för barnets kontakt och utveckling,
tills barnet fyller arton år,
så upplever många föräldrar barn som besvärliga.
Barn skaffar du för att umgås med dem
och ju mer du umgås med ditt eget barn,
dess mera troligt är det att barnet vill umgås med dig,
då barnet är vuxet och du själv blivit gammal.
Ju mer du hjälper ett barn att vara en social individ
och andra färdigheter.
Dess mera intresserat kan barnet bli av att umgås
och ha kontakt med andra och även med dig som förälder.
Du som skaffar barn för att hela tiden under deras existens
ser dem som ett påfrestande bihang,
borde inte ha barn alls. Skaffa ett husdjur istället.
Du kan ägna hela livet åt att söka bota din känsla av ensamhet
och stoppa in missbruk av olika slag
i det svarta hålet i din själ.
Ju mer du stoppar in,
av tröst av olika slag för egen del,
dess starkare dragningskraft får det svarta hålet i din själ.
En del människor som säger sig vilja ha barn
men inte kan få något, de ser med längtan på människor
som har barn, kallar dessa vuxna lyckliga
och tänker om dem sådana där saker
som att hade de egna barn,
skulle de umgås med och visa dem det
som så ofta kallas uppmärksamhet och kärlek.
Det finns förhållanden som håller och håller 'livet ut'.
För att de verkar bry sig om varandra
och inte flyr de situationer som uppstår och kallas 'bråk'.
Den som 'skaffar en partner' och samtidigt bara tänker på sig själv
och främst egna behov, så kommer förhållandet att visa upp
sådana som sprickor, vilka lagas eller
(atjooo)
faller i bitar likt tappade pussel.
Vetskap om saken, går att skaffa genom att själv
ha varit ett barn som någon brytt sig om
eller verkat se som ett besvär och givit blanka fan i.
Ett barn kan ändå 'hamna på avvägar' under sin uppväxt,
oavsett vad för insatser som görs.
Men då har du åtminstone själv försökt,
om det är det du gjort.
Livet är att städa en trappa,
hur noggrann du är,
visar om du kan lägga in din själ
i arbetet under tidens gång,
visar om du bryr dig om arbetets resultat.
Prosa av lodjuret/seglare
Publicerad 2026-06-19 09:49