Världen är grå, jag står
i färglös skepnad
mina ord har fallit bort
nattviolens doft
befriar mitt sinne, snåriga minnen
poppelns rotskott binder samman
vad som varit och vad som är
kroppen är här, men min själ
tar mig bortom
den värld jag hör hemma, korpen härmar
din röst, en värme inuti mitt bröst
smärtan lättar
jag ler för jag vet att vi ses
den dag mina tårar sinar
i en sal av ljus med väggar gula
som du, kära pappa, målat
Fri vers av Skogsrået 2.0
Publicerad 2026-06-24 23:56