En kväll kom det ett sms i min mobil. En kväll alldeles för tätt inpå nutiden för att mina tårar ska kunna hållas tillbaka.
"...Nu har min lilla prins somnat in.."
Älskade Zebbe... du orkade inte längre. Dina krafter tog slut en kväll den här veckan. Efter veckor av kämpande. Så liten och bräcklig.
Var du tvungen att gå samma öde till mötes som din pappa?
Du älskade snö... och snö hade vi så mycket att du hade kunnat bli less på den. Du hade kunnat bygga nhur många snögubbar som du bara kunde.
Din mamma gråter inte Zebbe.
Hon är bara arg. Och det oroar mig. Hon har mist så mycket. Jag är så stolt över din mamma Zebbe. Hon är så otroligt stark. Fast jag har sagt åt henne att det är tillåtet att varr ledsen så visar hon inget.
Skydda din mamma från mer ont där du nu är. Ta hand om henne och låt henne veta att du finns där och tar hand om dina systrar och din pappa.
Och glöm aldrig att din mamma älskar dig.
Eller att vi finns kvar här på jorden för henne när hon behöver oss.
Du fattas oss lille vän.
Vi glömmer dig aldrig.
/Angel_
Fri vers av Angel_
Publicerad 2006-10-19 11:50
Manuela
Så gripande!fruktansvärt vad vissa måste gå igenom! Du skriver starkt men även med en hjälplöshet. Kramar:Manuela
2006-12-19