En dag stod jag där på bergets högsta topp
utan minsta hopp.
Från dröm till verklighet
från verklighet till dröm.
Jag står nu på bergets topp med livets hopp.
Jag vet att det aldrig blir som förut men ändå
laddar jag med livets krut.
Krutet du gav mig räcker livet ut och aldrig
behöver jag oroa mig för kärlekens slut.
En kärlek mellan far och dotter.
En kärlek om lycka och sorg.
Jag fick lyckan med dig men
när du lämnade fick jag sorgen.
Den sorgen bär jag på varje dag men minnet av
dig står fortfarande lika starkt kvar.
Sakta går jag vidare och minns den
lycka du gav mig.
Du lämnade mig för tidigt
men du finns alltid i mitt hjärta.
Fri vers av Ameena
Publicerad 2007-02-23 21:41
sunnanvind
Den här berör mig mycket! Den är vacker och jag förstår tragiken bakom...
2007-02-23