Alla sinnen är skärpta till tusen.
Tar in varje litet ljud,
varje synintryck,
varje känsla.
Samlar tills det gör ont att ta in.
Tills det inte finns rum för mer.
Tills själen imploderar
i ett osynligt kaos och
en ohygglig smärta.
Men på ytan är allt
fortfarande perfekt.
Som vanligt.
Fri vers av Skye
Publicerad 2007-06-17 03:25
Sofiapoema
Detta känns som något som jag skulle kunnat skriva, men kanske inte så bra *blink*. Den är intensivt men ändå vardagligt.
2007-07-05