Regnet smattrade ner på glasverandans tak och månen lös stark ner på äppelträdet på baksidan. Vi hade känt varandra i några månader och mina föräldrar var bortresta. Vi hade bestämt det här för länge sedan, men nu kom tillfället. Vi hade börjat chatta på en chattsida på Internet en precise sådan här dag, eller man kanske ska säga natt. Min då varande kille hade gjort slut på grund av att han var otrogen och jag behövde verkligen stöd av någon. Då dök han up bara sådär, Linus. Linus med det stora L :et. L som i Love. Imorgon skulle vi träffas, äntligen! Hade väntat ett bra tag och nu fick vi chansen. Han bodde 8mil ifrån mig, bara 8mil. Men det hade ändå tagit tid innan vi kunde ses, eftersom att mina föräldrar inte gillade killar jag pratade med på Internet så vart detta en hemlighet. En blixt lös upp himlen och jag blundade. Nervositeten i magen hade ökat, och jag ville inte träffa han längre. Men det var för sent. Imorgon klockan nio skulle han stå vid stationen inne i stan med en blå ryggsäck, svarta jeans och en svart tröja. Det började åska mera och jag bestämde mig att gå in och lägga mig och försöka sova. Och sov det gjorde jag.
Nästan morgon vakna jag vid halv tolv. det var nio och en halv timme kvar tills han skulle komma. Jag började att städa rummet, bädda, dammsög och plocka bort dom där töntiga gosedjuren. Efter att rummet var färdigstädat så övergick jag till tv rummet och sedan köket. I fullfart städa jag till klockan äntligen blev sex. Jag gjorde i ordning lite pasta och köttbollar och satte mig ner och börja att äta. Nervositeten började bubbla ännu mer i magen nu, det var bara tre timmar kvar tills Linus skulle komma. Jag åt bara upp halva portionen, var tvungen att slänga resten för att det kändes som att allt skulle komma upp annars. Efter att ha slängt maten sprang jag in i duschen, där vart jag kvar tills klockan var halv åtta. Då kände jag paniken i magen, för att om en och en halv timme skulle jag äntligen få träffa honom, Linus med det stora L :et som i Love. Jag satte mig vid spegeln och sminka mig, platta håret och skrev ett sms till han att snart så syns vi och att han inte skulle missa tåget. Jag ställde mig vid spegeln och fundera på vad
jag skulle ha på mig. Jag letade igenom garderoben och till slut tog jag fram en Vit kort kjol och ett baby rosa halternek linne. Jag kollade snabbt på klockan och den var redan halv nio.
Fan! Sa jag och börja springa mot halen för att ta på mig skorna.
I fullfart halvsprang jag ner mot tågstationen för att möta Linus. Klumpen i magen blev större och större.
Nere på perrongen så var det nästan tomt på folk, det var bara jag och några tanter.
Jag suckade av lättnad att han inte ännu hade kommit, det bubblade inom mig och jag kände mig för första
gången på dygnet glad över att han skulle komma. Klockan börja sakta närma sig nio och det börja lysa
grönt, alltså skulle tåget komma snart. Jag hade lust att börja hoppa omkring av glädje, men jag vågade inte det.
Tåget syntes nu, jag fick kvällningar och nu hade jag verkligen ingen lust att träffa honom. Tåget stannade in och ett fåtal personer steg ur tåget, men ingen med en blå ryggsäck. Jag suckade och jag på väg att gå hemmet, då kom det en kille utspringandes från tåget. Med en blå ryggsäck som nästan träffa mig i huvudet, den for ner på marken bredvid mig.
- Oj, förlåt det var inte meningen. Sa Han och kollade upp.
Mitt hjärta for runt i tusen varv, det var han. Linus med det stora L :et. Jag log mot honom och sa;
- Det är okej.
- Oj, igen. Sa han med ett leende och rodnade kinder.
- Hej, kul att du kunde komma typ. Sa jag och kände att hettan gick upp i mitt ansikte med.
- Jo, förlåt det där med väskan. Sa han och rodnade ännu mer.
- Det är okej. Sa jag, nervositeten var fortfarande hög.
Vi stod och kollade på varandra under tystnad i någon minut. Hans ögon var hasselnöt bruna och hade värdens vackraste leende.
Mitt hjärta slog i volter, och viste inte vad jag skulle säga. För vi kunde ju inte bara stå här hela dagen i våra egna tankar.
- Ehm, kanske bäst att gå hem mitt mig. Sa jag och kollade rakt in i hans ögon.
- Okej. Sa Linus och log.
Vi börja gå ner mot stan för att visa han runt lite fort hur det såg ut och så, inte så märkvärdigt. När vi gick där bredvid varandra så kollade jag i smyg på honom, han
var verkligen vacker. Mitt hjärta började att rusa fort igen, han hade mött min blick med ett leende och han tog tag i min hand.
Jag höll på att svimma, jag började gå fortare igenom stan med honom så att vi kunde komma hem till mig och han kunde släppa min hand.
Inte för att jag ville att han skulle släppa den, utan att jag var för blyg för att hålla kvar handen.
Vi gick igenom parken, snart var vi hemma, det enda som jag tänkte på var vad vi skulle göra när vi kom hem till mig. Vi gick genom tystnad, ingen vågade säga något. Det var nästan sådär pinsamt tyst, så att man nästan kan dö av pinsamhet för att inte våga säga något.
Vi var nästan hemma vid mig nu, pulsen ökade lite. Lite rädd för vad han ska tycka när han kom in i huset, kanske för snobbig eller kanske inte gillar stilen. Han kanske tycker att jag har ett töntigt rum, min mage började känna sig lite konstig nu. Kändes som att jag skulle spy när som hälst. Äntligen stod vi utanför huset. Ett rätt stort rosa hus med en pool och en inglasad veranda, äppelträden blommade fint på gården och fåglarna kvittra vackert. Kände mig lugn ingen och magen var vanlig, med ett leende på läpparna så kolla jag på honom.
- Ja, här bor jag då. Sa jag och avsluta meningen med ett fånigt skratt.
Urs för det där skrattet tänkte jag, jag lät nästan som mamma när hon prata i telefonen.
- Snyggt hus. Sa han och kollade runt lite.
Vi började bege oss in i huset, vid ytterdörren så börja jag fumla efter nyklarna. Dom låg längst ner i min ficka och det vart lite knöligt att få fram dom.
Dagen gick fort, vi gjorde mat tillsammans och spela kort hela natten. När det var dags att lägga sig att sova så vart det lite nervöst, jag bäddade ut soffan åt honom och hjälpte till att bädda soffan. Det kändes lite pirrigt att ligga 2meter ifrån honom, ville egentligen ligga bredvid. Men det kändes pinsamt att fråga det, så det vart som det vart. Det var lite ljust ute, solen hade nog börjat gå upp när vi gick och la oss. Det var svårt att somna, låg och tänkte på vad han tyckte om mig. Om han gillade mig, jag börja nog bli kär. Mitt i mina tankar så somna jag. Men efter någon timme vaknade jag till, jag kände något runt mig. Jag stelna till av skräck.
- Förlåt, men det kändes så ensamt där borta. Sa Linus.
Han hade kommit och lagt sig bakom mig tätt intill, jag kände hans andedräkt i naken. Jag log.
- Det är okej, kände mig ensam med. Svarade jag och vände mig och blev bemött av en kyss.
Prosa (Novell)
av cykelpump
Publicerad 2007-07-23 23:12