Den sömn kan ingen väcka
som är en sång i snäcka.
Sången
svallar och susar,
böljar och brusar
tusenårslång -
i en snäcka evigt fången.
Det hav kan ingen väcka
som blivit sång i snäcka.
Havet
stillna och svalla,
stiga och falla
i en evig böljegång -
i en snäckas skal begravet.
Fri vers av Erik L
Publicerad 2007-11-28 19:46
Rakel Lorner
Tjusig klassisk dikt! Fint att få läsa den. Tack!
2007-12-13
Thommy
Gillade din väl fomulerade dikt, handlingen får en att längta till sommaren.
2007-12-01
Bodil Sandberg
Så enormt tjusigt!!!!!De varmaste Applåder!!!!
2007-11-30
Carlita
det är någonting evighetsbetonat med denna, dina ord inger hoppfullhet. det är mycket vackert och lugnande att läsa, nästan som meditation :) fint erik
2007-11-29
Lena Renman
Välskrivet och så sant som det var sagt. Rimmar bra som du alltid gör och jag får en sådan tydlig inre bild av havet som flyttat in i en snäcka lena
2007-11-29
Daniel_78
underbart som en snäckas former blir så glad av att läsa
2007-11-28
Björn Karlsson
Mycket vacker lyrik med fina budskap och alvar
2007-11-28
Maria Zena Viklund
mycket vacker poesi!
2007-11-28