Det var det där med att orka förstå

Och i mörkret famlar jag din hand
Då trodde jag vi fortfarande kunde bli hela, trots oss själva.
Jag höll bak ditt hår, eldade för kråkorna i vårt luftslott
Då du lutade dig över
Gränsen
Mellan dig och min förståelse
Din värdighet och min ork
att se Honom göra så här mot dig

Jag vattnade asfalten och hoppades odla tidsblommor.
Antog att de växte där.
Medan du gjöt olja på vågorna
Gick vi om varandra
Våra drömmar och behov
Mil ifrån varandras
Allt som oftast
i trots
tycks det mig
Var och en på sitt håll
Ovillig att ändra sin riktning
För att våra intentioner ska korsas
Våra tankar tänka lika

Våra drömmar vara samma