Det var bara vi tre som stod hos dig nu för sista gången
Vi lämnade våra kärleksbrev till dig och vi grät
Vi kysste dig och sjöng för dig min älskade
Vi smyckade dig med blommor och minnen
Vi smekte dig och vi höll i varandra
Vi lät vår förtvivlans varma tårar falla på dig
Ändå var du så påtagligt borta från oss
Fast kanske inte ändå...
För helt säkert kände jag en varm smekning
Den var alldeles verklig som en stilla viskning
Och plötsligt slutade jag gråta och blev alldeles lugn
Fri vers av Cinemiracle
Publicerad 2005-07-11 21:13
Smultris
...Jag kan inte sluta gråta...Dina texter går rätt in och svider som eld...och jag gråter...För allt ditt onda...
2005-08-07
kath
ja, livet är så starkt och förmedlar sig på de mest fantastiska sätt... du berättar väldigt vackert och kärleksfullt om det svåra avskedet ...och ger en påminnelse om att ta vara på livet...tack jag sänder mina tankar till dig och de dina... med vänliga hälsningar Kath
2005-07-16