såg jag
en stor ocean
jag satt i mitten
av den djupa oceanen
men ändå
dog jag av törst
Fri vers av Sladjana Zubcevic
Publicerad 2008-08-17 22:34
Kalle.O
Kraftfullt och snyggt skrivet!
2008-08-19
Fånga dagen
Många kan finnas omkring oss men ändå kan man känna en sådan ensamhet så total smärtsamt
2008-08-18
CamillaN
Bokmärker denna fina text och läser igen och igen.
2008-08-18
Mygg
På några korta rader förmedlar du en oerhörd smärta och ensamhet! Verkligen stor poesi!
2008-08-18
Carola Zettergren
Mycket snyggt poetat!!!!APPLÅDER!!!!
2008-08-18
anits
Vackert
2008-08-18
ej medlem längre
Vacker och känslofull. Men... simma bort från saltvattnet, ta dig upp på land! ;-)
2008-08-18
Havsbris
Påminer mig Zeus son, Tântalos, i grekiskt mytologi!! ...Zeus lät Tantalos sona sitt brott i underjorden där han är plågad av hunger och törst stående till hakan i vatten som ständigt viker undan när han försöker dricka och med läckra frukter på grenar ovanför sitt huvud som alltid viker undan när han försöker ta dem.... Av Tantalos har vi på svenska uttrycket ”att lida Tantali kval”.... och betyder att plågads av ständiga besvikelser. Hoppas verklighen att du inte vill vara en Tantalo eller lider som honom... Allt står framför dig, du kan ta för dig, bara du vill!!!
2008-08-17
Ewa-Britt Nilson
Nära, men gav ej, av sig...
2008-08-17
Lejonhjärtas poesi
En vacker liknelse om denna oceanens natt
2008-08-17
ej medlem längre
Ja, tänk att dö av törst i en ocean... som att vara ensam i ett hav av människor.. Men så är livet ibland.. Bra diktat
2008-08-17