det är varken inristade namn i huden
eller bokstäver klottrade över arv och miljö i gulnande biologihäften
det är varken barfotadrömmar någonstans i den vietnamesiska djungeln
eller gräddiga glasskyssar i Vasaparken
det är varken krävande, kvävande klumpar i halsen
eller gråt mellan småblommiga täcken i rum med vita väggar
det är varken studsande svartmålade pojkar med snedlugg
eller livräddare med bar överkropp och röda Sunset Beach-shorts
det är varken kaffe (med skummad lättmjölk) på sängen
eller önskan om quornfilé, sås och potatis en lördagskväll i november
det är varken ett begär som någon slår i tusen färgsprakande glasskärvor
eller hoptejpade du är allra finast finast finast-sms klockan tre på natten
det är varken sockerströdda drömmar om hon hjärta han för evigt
eller en massa nedkyld längtan portionsförpackad längst in frysen (bredvid Findus ärtor)
det är varken liv i längtan om då nu sedan
eller verklighetsflykt mitt i en önskan om obehövande
det är varken machosnack framför tv:n (Argentina-Sverige 3-0)
eller guuud, jag har inte sovit alls i helgen
det är varken det é ni som é de konstiga det é jag som é normal längs väg 157 mot Gällstad
eller a lover I don´t have to love en fuktig maskrosdag strandsatt utanför en stängd ICA Nära
ärligt talat:
det är bara lukten av vatten.
Fri vers av motsols
Publicerad 2005-10-09 14:26
JuliaS
åh, gillar den!
2005-10-09