Erik tittade bort på Johanna som satt i andra änden av klassrummet. Ett par blonda hårstrån av hennes lugg stack rakt upp, sådär sött som de så ofta gjorde. Hon hade ingen aning om hur han kände för henne, trots att de har gått i samma klass sen ettan. Nu gick de i åttonde klass. Hade hon fått reda på hans känslor för henne hade hon nog skrattat. Han - en nobody - hade inte en chans på skolans allra finaste tjej. Han var inte ful direkt, det var bara det att han var en sån ensamvarg. Han behövde inga vänner, bara sig själv och sina tankar.
Men ensamvargar känner sig ruskigt ensamma när de är kära.
Så när han satt där i sina drömmar om henne, så bestämde han sig plötsligt för att han skulle umgås med "De Coola", eftersom hon alltid var med dem. "De Coola" var de som rökte, slogs mycket, festade och söp. Erik flyttade blicken bort från Johanna och vände den istället mot Krille och Samir. De satt och skrattade åt något elakt skämt de nyss dragit om Elin, den tjockaste tjejen i klassen.
Han tyckte inte om dem, hade inte gjort det sen sjätte klass, men skulle han ha en chans att träffa Johanna på fritiden så var han tvungen att börja umgås med dem. Läraren sade efter en kvart att lektionen var slut och klassen började röra på sig. Erik tittade på Samir och Krille, som snabbt flög upp från sina bänkar och gick mot dörren. Han ställde sig upp och gick efter. Ute på skolgården såg han att de var på väg mot rökstället bakom gymnastikhallen. Snabbt gick han efter. De försvann runt hörnet och Erik stannade till, tänkte snabbt och fortsatte sedan runt hörnet.
Krille hade redan slängt upp en cigarett och tänt den. Samir höll på att dra fram en egen när han fick syn på Erik som kom gåendes med bestämda steg mot dem.
"Vad vill du?" frågade Samir vasst.
"Har du en cigg att bjussa på eller?" svarade Erik säkert.
"Röker du?" undrade Krille snabbt.
"Visst"
"Åh, fan. Aja, här ta denna, då" sade Samir och räckte en cigarett. Erik tog emot och lade den tillrätta i mungipan. Krille tog upp en tändare i fickan och erbjöd honom eld. Erik böjde sig fram med huvudet och lade en kupad hand bakom eldslågan. Det var inte första gången han rökte. I själva verket brukade Erik ta cigaretter från sin mamma ganska ofta, då han tyckte att det var skönt att röka när man funderar.
Han drog ett djupt bloss samtidigt som Samir och Krille tittade på honom. Han blåste ut röken genom näsan och tittade sedan på cigaretten.
"Marlboro, schysst liksom" sa han för att verka vanare än vad han faktiskt var.
"Åh, fan." sa Krille och drog ett bloss, som ledde till en massiv hostattack. Samir började skratta och kallade Krille för kärring. Krille svarade med att ge honom en box på armen så fort han hade hostat klart.
Erik kände hur nikotinkicken började tillta. Ruset var först lågmält och skönt, sedan växte det sig starkare och han blev yr. Men inte för yr, som tur var. Han gav till ett leende.
"Dagens första cigg är alltid skönast" sa Erik och satte sig ner på huk. Det var då Hon kom. Johanna. Och hon hade sin bästa kompis Amanda med sig. När Johanna fick syn på Erik tittade hon mystiskt på honom. Han mötte hennes blick och blev genast lite nervös. Det var nu det gällde, tänkte han.
Tjejerna kom fram och frågade efter en cigg. Samir sa "visst" och räckte över en. Efter att hon tänt den tittade hon ned på Erik, som fortfarande satt ner på huk.
"Inte visste jag att du rökte Erik" sade hon till honom.
"Jo, fan. Visst röker han" sade Samir.
Erik ställde sig raklång och tänkte på vad han skulle svara. Han tittade snabbt på Amanda, som verkade vänta på att Johanna skulle ge henne ett par bloss, sedan sa han:
"Man är väl cool?"
Rösten var oerhört patetisk.
Johanna började fnissa.
Amanda, Samir och allra mest Krille började garva.
Erik blev rödare än rödaste tomaten. Va fan sa han så för? Han tittade förläget ner i marken och stängde ute de andra runt omkring honom. Varför i helvete sa han det för? Egentligen hade han inte innan vetat vad man borde säga i ett sådant läge, så att det blev fel var inte mer än naturligt. Men det tänkte inte Erik på där han stod och skämdes för att han hade sagt något så pinsamt.
Johanna tittade på honom med ett leende. Erik undrade vad hon tänkte på. Känslan av att han antagligen hade bränt sina broar gjorde honom lite nervös så han smätte iväg ciggen, sa "syns sen" och gick med snabba steg därifrån. Precis innan han skulle gå runt hörnet så hörde han snabba steg bakom sig, han stannade upp och vände sig om. Johanna stannade till alldeles framför honom och tittade honom i ögonen, som om hon skulle berätta om en allvarlig olycka. Istället berättade hon att hon skulle ha fest på fredagen och att hon ville att han skulle komma.
Fredagseftermiddagen efter skolans slut inledde Erik med att fixa till sig själv. Snyggaste setet kläder -En tuff JL-tröja och ett par sletna jeans- lades fram och badrummet brukades länge och väl. Alkohol var inga problem, han skulle dela ett lock smuggelöl med Krille och Samir. Han skulle möta dem vid busshållplatsen klockan sex, varifrån de skulle ta bussen till Johannas fest. Klockan fem var han klar och hans mamma tyckte att han överdrev med parfymen.
"Om du ska träffa en söt flicka så kan du ju inte gå omkring och lukta en hel liter T-sprit, fattar du väl?" skojade hon. "Och på tal om sprit så vill jag inte höra talas om att du dricker alkohol ikväll, hör du det?" tillade hon strängt.
Klockan närmade sig sex och Erik sa hejdå till sin mamma och lovade att han skulle vara hemma klockan elva. Han gick ut i trappuppgången och promenerade bort till busshållplatsen. När han kom fram satte han sig i busskuren och väntade på sina "nya" kompisar.
Klockan var kvart över sex när bussen kom och ännu hade de inte kommit. Han funderade på att hoppa på den och åka iväg själv, men bestämde sig för att vänta och se.
Halv sju såg han en moped komma körandes längre bort. När den närmade sig såg han att det var Krille som körde och att Samir satt bakom. De körde in scootern till busskuren och hälsade på honom.
"Tjena mannen!" sa Krille.
"Vad tycker du om moppen, då?" frågade Samir. "Snygg eller?"
Erik tittade på den och visst var den snygg men han misstänkte att de inte fått tag på den på något ärligt sätt.
"Jo, skitsnygg fan! sade Erik berömmande. "Var har ni fått tag på den då?"
"Nä, vi snodde den härom veckan, rena kapet vettu" svarade Samir. "Vill du testa den eller?"
"Nej, det är lugnt ... men var är bärsen?"
"Vi har dem häri ..." sa Krille och öppnade moppesitsen med en skruvmejsel för att sedan fiska upp en bärs som han kastade till Erik. Erik fångade upp den och tittade på den. "Danish Gold, 5.2 %" läste han på den. Han öppnade den och tog en klunk.
"Helt okej, fan" sa Erik.
"Klart, vafan trodde du då? Att den skulle smaka piss eller?" sa Samir och skrattade. "Fast dricker du ett par sådana så kommer du senare inte kunna känna skillnaden på öl och piss ändå så..."
Erik Klunkade i sig ölen, den var rätt god faktiskt. Inte för att han hade något att jämföra med då han aldrig druckit innan, men han tyckte den var godare än vad han trodde att öl skulle vara.
De tre hoppade på mopeden och körde iväg. Erik undrade vad som skulle hända om polisen fick syn på dem, men intalade sig själv att det skulle vara ett problem då, om det nu hände. Den gick rätt fort, kanske 60-70 kilometer i timmen. Och de var framme vid hennes hus efter ungefär tjugo minuter.
Huset låg ganska avlägset från andra hus så att det var hög musik och att det var en massa högljudda ungdomar där, gjorde visst ingenting. På framsidan av huset stod det ett par tjejer och rökte som de tre gick fram till. Krille och Samir öppnade genast en varsin bärs och började snacka. När ciggen var upprökta gick alla in och det var fullt med människor i hela huset.
De tog av sig skorna och Erik följde med till köket där de hälsade på Johanna. Hon gav honom en kram och skrattade sedan lite lätt.
"Har du vart på en sån här fest innan Erik?" frågade hon nyfiket.
"Öh, nääe, men du har ett fint hus, iallafall" svarade han och kände återigen att han sagt något pinsamt. Men Johanna gav honom ett leende och tackade honom. Sedan var hon tvungen att gå på toaletten. Så Krille, Samir och Erik satte sig ner och började dricka på allvar.
Erik följde med i fyllesnacket vid köksbordet och droppade då och då en kommentar till det han hörde, utan att egentligen känna någon samhörighet i det som sades. Men allt eftersom ölen slank ner i hans strupe så tog han mer och mer plats i snacket. Efter en eller två timmar av mingel bland fulla och kåta ungdomar så sjönk han trött ner i en soffa i vardagsrummet, vari ett överkärt par redan låg och konverserade på kärlekens trevligaste språk. Johanna kom in i rummet och fick syn på honom och hon knudde sig ner bredvid honom.
"Schysst musik, eller hur?" sade hon högt för att överrösta technomusiken som strömmade ur högtalarna.
"Vad sa du?" Sa Erik högre och kupade handen för örat.
"Jag tycker att det är schysst musik, gör inte du det?" halvskrek hon.
"Jo fan, det é schysst!"
"Erik, jag har tänkt på en sak ..." hennes röst antog en ton han inte kände sig bekant med. Erik tittade in i hennes småfuktiga ögon och märkte att hon var berusad och något därtill.
"Aha, vad är det då?" frågade han försiktigt.
Johanna lutade sig närmare hans ansikte och satte sina läppar mot hans. Hennes underläpp var mjuk - underbart mjuk - och han pressade tillbaka samtidigt som tungorna försiktigt möttes upp och lekte med varandra. De låg där länge, säkert i någon timme alltmedan intensiteten stegrade.
Så drog hon sig ifrån honom, ställde sig upp och fattade tag i hans händer. Hon ledde honom upp ur soffan och genom folkhoparna upp till övervåningen, där hon låste upp en dörr med en liten nyckel. De gick in i rummet och han förstod snart att det var hennes sovrum.
Samtidigt som hon låste dörren efter sig kände han hur nervositeten steg inombords. Vad skulle hända nu? Hon puttade ner honom i sängen och kröp fram över honom, tills hon nådde hans läppar med sina egna igen.
Sökandet övergick i smekande, smekande till lust och Erik förstod att nu skulle det hända. Nervositeten blev honom nästan överväldigande då det plötsligt bankade på dörren. Johanna stannade upp och tittade snett bakåt mot dörren.
Det bankade igen, denna gången ännu hårdare och Johanna bad dem att dra nån annanstans. Det bankade en tredje gång och hon for upp ur sängen och verkade vara riktigt pissed. Hon grejade fram sin nyckel ur byxorna på golvet och låste upp dörren.
"Men för i helvete sluta upp sa jag ju till er!" skrek hon till två tjejer som verkade vara oroliga.
Erik såg att det var två av de tjejer han först träffat men han hörde inte och brydde sig inte om vad de sade. Johanna hade tystnat och lyssnade nu uppmärksamt. Hon skynda sedan tillbaka och slängde på sig sina byxor och linne.
"Vad händer? frågade Erik henne.
"Det är nåt bråk utanför, måste se vad som pågår"
Hon gick ut ur rummet och Erik steg upp ur sängen och drog på sig sina kläder. Han gick ut ur rummet och sedan nedför trapporna till vardagsrummet, som nu var tomt (närapå en massa ölburkar och spritflaskor). I hallen tog han på sig sina skor och gick ut. Hela festbefolkningen stod spridda överallt på tomten och det rådde en stor kaotisk känsla över platsen. Erik grabbade tag i en tjej och frågade vad som hänt och fick svaret att det har kommit ett gäng som inte fick komma in, så en kille hade blivit slagen och att det antagligen skulle bli ett stort slagsmål snart.
Erik tittade sökte efter Johanna med blicken men kunde inte se henne någonstans, varken inne på tomten eller utanför på vägen, där det rådde en stökig stämning.
Så började bråket. En kille ifrån gänget som inte fick komma in smällde till en annan på käften och bråket var i full gång. Erik tyckte att det främmande gänget såg ut att vara tuffast. Krille, Samir och de andra slogs så gott de kunde.
Erik gick omkring och letade bland de som höll sig ifrån bråket, då Johanna plötsligt kom springandes från ingenstans och rusade raka vägen till slagsmålet. Erik fick syn på henne där hon stod och skrek om att de skulle sluta och han rusade genast ditåt för att hjälpa henne. Killarna från festen var i underläge nu när många av dem åkt på smäll och flytt, så när Erik kom fram kände han bara en exploderande smärta i näsan innan han flög till marken. Killen som golvat honom sparkade honom snabbt tre gånger i buken. Erik skyddade sig så gott det gick samtidigt som en annan kille, drog fram en kniv vilket fick de som kunde springa att fly därifrån.
"Nu du, din lilla horunge!" sade han med en kall, låg ton. Han gick fram och ställde sig ovanför den ihopkurade Erik då plötsligt Johanna drog tag i killen bakifrån och skrek att han skulle ge fan i Erik. Killen snurrade runt och Johannas ansikte vred sig i chock. Killen drog ut kniven och sprang därifrån tillsammans med resten av sitt gäng.
Erik öppnade ögonen och fick syn på Johanna som stod dubbelvikt och höll sig med händerna för bröstet. Han flög upp och skyndade fram till Johanna och lutade sig över henne, med ena armen runt hennes midja. Han frågade hur det var med henne. Hon förde sakta fram sin darrande hand, som drypte av blod i ljuset av gatlyktorna. Erik frös till för en sekund och skrek sedan instinktivt efter ambulans.
Ring Ambulans!
RING AMBULANS FÖR I HELVETE!
Fyra timmar senare satt han i ett väntrum på sjukhuset tillsammans med sin mamma och Johannas föräldrar. Läkarna hade opererat i över tre timmar när en läkare kom gående mot dem. Läkarens min gjorde Erik stelfrusen. Han ställde sig framför de fyra och var tyst en kort stund. Johannas mamma började gråta, och frågade hur det var med hennes dotter.
"Jag är ledsen ..."
Hans röst drunknade i ett förtvivlat skri, ett skrik som bara en mor som nyss förlorat sin dotter kan frambringa.
Knivsticket hade tagit svårt i Johannas hjärta. I Eriks Hjärta. Och förevigt punkterat hennes liv och Eriks framtid med henne.
En vecka senare begravdes hon.
Det var en fjortonårig flickas begravning.
Och allt en fjortonårig pojke kunde ge henne,
var en ros.
Förutom sina tankar, tårar och sin fruktansvärda kärlek.
Prosa (Novell)
av Charles Conny
Publicerad 2009-11-05 10:10