jag hatar
hur hon på tilltal
viskar
med stängda gångar
där hörsel letar sig
i labyrinter för
hennes minne sviker
och min närhet har inget värde.
Och
hur jag i i nersvärtade banor och
ihoptrasslade relationer ruttnar
av stolthet där
förnekelse tar över min existens.
där finns inte det jag kallar liv.
Fri vers av Samira
Publicerad 2011-03-20 09:06